Irans flygvapen – Från gamla stridsflygplan till dödliga drönare

Iran har ett av Mellanösterns mest varierade men tekniskt ojämna flygvapen. Medan bemannade stridsflygplan och helikoptrar ofta härstammar från 1960- och 70-talen, har landet på senare år satsat hårt på drönare som ett modernt och kostnadseffektivt sätt att kompensera för sin brist på luftherravälde. Här är en genomgång av de viktigaste systemen och plattformarna i Irans flygvapen anno 2025.

#1: F-4 Phantom II – Veteranen i frontlinjen

F-4 Phantom är ett amerikanskt jaktbombplan från 1960-talet, och Iran opererar fortfarande ett 20-tal i aktiv tjänst. De används för attacker och patrulluppdrag men saknar moderna radar- och självförsvarssystem. Trots detta gör deras långa räckvidd och tunga vapenlast dem fortsatt användbara.

#2: F-14 Tomcat – Luftens sällsynta rovdjur

Iran är det enda landet utanför USA som opererar F-14 Tomcat. Ursprungligen levererades 79 exemplar, varav omkring 20 kan vara operativa idag. Kända för sina Phoenix-missiler, har Iran förlängt deras livslängd med inhemska uppgraderingar – men strukturen och motorerna är kraftigt åldrade.

#3: F-5 Tiger II och iranska efterkomma

F-5 Tiger II är ett lätt jaktplan från 1960-talet som Iran använt både som träningsplattform och bas för egna konstruktioner. Deriverade versioner som Azarakhsh och Saeqeh har producerats i små serier och används främst för träning och propaganda. 2018 visade Iran även upp Kowsar – en moderniserad F-5.

#4: MiG-29 – Sovjetisk arv

MiG-29 tillfördes Iran från 1990 och hör till de mest moderna jaktflygplanen i tjänst. Landet har cirka 18–24 stycken, inklusive några som flydde från Irak 1991. Dessa används för punktförsvar och luftavskärning men saknar modern avionik och smygegenskaper.

#5: Su-24MK – Långdistansbombaren

Su-24MK är ett sovjetiskt attackflygplan som levererades till Iran under 1990-talet. Med lång räckvidd och tung beväpning, inklusive sjömålsrobotar, är de fortfarande användbara i vissa scenarier trots sin ålder och höga underhållskostnader.

#6: Su-35 (kommande) – Ett teknologiskt genombrott

2023 bekräftade Iran ett köp av Su-35 från Ryssland. Flygplanet tillhör generation 4++ och är utrustat med avancerad radar och vapen. Det skulle innebära ett stort teknologiskt lyft för Iran – men det är osäkert hur många som faktiskt levereras och när de tas i bruk.

#7: Yak-130 – Träning för framtiden

Yak-130 levererades 2023 som ett avancerat skol- och lätt attackflygplan. Det förbereder piloter för modern flygföring och kan användas i enklare stridsroller. Planet representerar ett viktigt steg i Irans pilotutbildning.

#8: Helikoptrar – Gammal styrka med ny målarfärg

Irans helikopterflotta består mest av äldre amerikanska modeller som AH-1J Cobra, Bell 214 och CH-47 Chinook. Genom projekt som Toufan hålls de i drift med lokala reservdelar och modifieringar. De är begränsade mot moderna hot men fyller fortfarande roller i interna och asymmetriska konflikter.

#9: Mi-17 och rysk rotorhjälp

Iran har också köpt Mi-17/Mi-171-helikoptrar från Ryssland, vilka används brett både civilt och militärt. En enda Mi-35M attackhelikopter har också visats upp, men dess operativa status är oklar.

#10: Mohajer-serien – Pionjären bland iranska drönare

Mohajer-dronorna har använts sedan 1980-talet och utvecklas kontinuerligt. Den senaste modellen, Mohajer-6, kan bära precisionsbomber och har setts i strid både i Mellanöstern och Ukraina. Den är en nyckelkomponent i Irans UAV-doktrin.

#11: Ababil-serien – Billig och effektiv ”swarm”-kapacitet

Ababil-dronerna finns i många varianter – från övervakningsmodeller till loitering ammunition. De är billiga, enkla att producera och används ofta av allierade grupper som Huthierna. Begränsad räckvidd men hög taktisk flexibilitet gör dem användbara.

#12: Shahed-129 – Irans Predator-klon

Shahed-129 är en MALE-drönare med upp till 24 timmars flygtid. Den kan bära Sadid-missiler och laserstyrda bomber, och har använts operativt i både Syrien och Irak. Drönaren utgör en viktig komponent i långdistansoperationer.

#13: Shahed-136 – Den beryktade ”kamikaze-drönaren”

Shahed-136 är en loitering munition med omkring 2 000 kilometers räckvidd. Den har blivit ökänd genom Rysslands användning i Ukraina och används i svärmar för att övermanna luftförsvar till låg kostnad.

#14: Arash-2 – Långdistanspsykologi

Arash-2 är en ny iransk drönare som påstås kunna nå mål i Israel. Tekniska detaljer är få, men drönaren symboliserar Irans ambition att utveckla strategiska UAV:er med avskräckande effekt.

#15: Shahed-171 Simorgh – Irans försök till stealth

Shahed-171 är en UAV baserad på den amerikanska RQ-170 som Iran kom över 2011. Även om dess faktiska kapacitet är oklar, är det en viktig symbol för Irans försök att utveckla smygteknik.

#16: Karrar – Jetdriven snabbdrönare

Karrar är en jetdriven UAV med cirka 1 000 kilometers räckvidd och hastighet upp till 900 km/h. Ursprungligen en måldrönare, men kan utrustas med sprängladdningar. Begränsad precision – men psykologiskt och taktiskt användbar.

#17: Drönarhangarfartyget Shahid Bagheri

I februari 2025 visade Iran upp sitt första drönarkommandofartyg: IRIS Shahid Bagheri. Fartyget är designat för att operera drönarsvärmar till havs och representerar ett strategiskt skifte mot UAV-baserad sjökontroll.

Et flygvapen i två tempon

Irans bemannade flygvapen är föråldrat och begränsat av decennier av sanktioner. Samtidigt har landet utvecklat ett av världens mest aktiva och exportinriktade drönarprogram. Kombinationen speglar en asymmetrisk strategi: att kunna slå till utan att kontrollera luftrummet – men med distans, mängd och kostnadseffektivitet.

Vårt team kan ha använt AI för att assistera vid skapandet av detta innehåll, som har granskats av redaktörerna..